Likvidatorns avyttring av bolagets egendom — vad lagen kräver, och hur det redovisas

När ett aktiebolag går i likvidation ska likvidatorn förvandla bolagets egendom till pengar. Aktiebolagslagen anger sättet i en enda mening — och lämnar priset och dokumentationen till redovisningsskyldigheten.

Uppdraget skiljer sig från konkursförvaltarens i sin rättsliga ram men bär samma praktiska problem: egendomen ska säljas på ett försvarbart sätt, och likvidatorn ska i efterhand kunna redovisa hur. Skillnaden är att aktiebolagslagen säger mycket lite om priset uttryckligen, och att det som ändå gäller följer av andra regler.

Den här genomgången redovisar vad som går att belägga i lagtexten, och vilka krav som därför är härledda snarare än utskrivna.

Uppdraget: förvandla egendomen till pengar

Likvidatorns kärnuppgift på tillgångssidan står i 25 kap. 35 § aktiebolagslagen. Där anges både att egendomen ska realiseras och på vilket sätt.

”Så snart det kan ske skall likvidatorn genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets egendom till pengar, i den utsträckning det behövs för likvidationen, samt betala bolagets skulder. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa sig nya anställningar.” Aktiebolagslag (2005:551) 25 kap. 35 §

Tre saker följer av ordalydelsen.

Försäljningssättet är öppet. ”Offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt” ställer de två alternativen jämsides. Offentlig auktion är alltså ett tänkbart sätt — inte ett obligatoriskt.

Bara så mycket som behövs ska realiseras. ”I den utsträckning det behövs för likvidationen” betyder att egendom utöver vad som krävs för att betala skulderna kan skiftas ut till aktieägarna in natura i stället för att säljas.

Rörelsen får fortsätta en tid. Avvecklingen behöver inte ske vid en enda tidpunkt om en ordnad avveckling kräver att verksamheten löper vidare.

Krävs offentlig auktion?

Nej, inte enligt ordalydelsen.

Lagen ställer offentlig auktion och ”annat lämpligt sätt” som två likvärdiga vägar. Det skiljer likvidationen från exempelvis den exekutiva försäljningen enligt utsökningsbalken, där auktion är huvudregeln. Likvidatorn har alltså en betydande frihet i valet av försäljningssätt.

Den frihet lagtexten ger är däremot inte obegränsad. Ordet ”lämpligt” är en kvalificering av metoden: det valda sättet ska vara ändamålsenligt med hänsyn till vad som säljs och vem marknaden är.

Krävs marknadsmässigt pris?

Det finns ingen paragraf i 25 kap. som uttryckligen kräver ”marknadsmässigt pris” eller ”verkligt värde” vid likvidatorns försäljning. Den enda uttryckliga kvalificeringen är ordet ”lämpligt” i 35 §.

Ett krav på att sälja till ett försvarbart pris följer ändå — men det är härlett, inte utskrivet. Det följer av likvidatorns skadeståndsansvar: en försäljning till underpris som skadar bolaget kan vara oaktsam och grunda ersättningsskyldighet (se avsnittet om ansvar nedan). Till det kommer den aktiebolagsrättsliga likabehandlingsprincipen, som talar mot att gynna en enskild intressent på övrigas bekostnad.

Den bredare redovisningsskyldigheten vid realisation — gemensam för likvidatorer, konkursförvaltare, boutredningsmän och offentliga säljare — går vi igenom i att sälja någon annans egendom och kunna redovisa hur.

Slutredovisning och revisorns granskning

Det är i slutredovisningen som likvidatorns förvaltning — inklusive hur egendomen avyttrades — läggs fram, granskas och prövas. Den regleras i 25 kap. 40 §.

”När likvidatorn har fullgjort sitt uppdrag, skall han eller hon så snart som möjligt lämna slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse som rör likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisningshandlingarna skall lämnas till bolagets revisor. Denne skall inom en månad därefter lämna en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.” Aktiebolagslag (2005:551) 25 kap. 40 §

Konstruktionen har tre led som är relevanta för avyttringen. Förvaltningsberättelsen ska röra likvidationen ”i dess helhet”, redovisningshandlingar ska fogas för hela likvidationstiden, och materialet ska granskas av bolagets revisor innan det läggs fram för aktieägarna på bolagsstämma.

Vad bör dokumenteras vid försäljningen?

25 kap. innehåller ingen checklista för hur en enskild försäljning ska dokumenteras. Dokumentationsplikten är, precis som i konkurs, en följd av redovisningsskyldigheten: slutredovisningens krav på redovisningshandlingar för hela likvidationstiden (40 §), och att bestämmelserna i tillämplig lag om årsredovisning gäller även för likvidatorn (30 §).

För att i efterhand kunna redovisa och försvara en försäljning är det därför naturligt att bevara underlag som gör det möjligt att följa

• vilken egendom som avyttrades
• vilket försäljningssätt som valdes, och varför det var lämpligt
• var och hur egendomen bjöds ut
• vilka intressenter eller anbud som fanns
• vilket pris som uppnåddes, och hur det förhåller sig till en bedömning av värdet
• vilket beslut som fattades och när

Detta är inte en lagstadgad minimilista. Det är en praktisk slutsats av att likvidatorn ska kunna redovisa sin förvaltning och att revisorn ska kunna granska den.

Likvidatorns ansvar

Likvidatorn träder i bolagsledningens ställe under avvecklingen. Det står i 25 kap. 30 §.

”En likvidator träder i styrelsens och den verkställande direktörens ställe och har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag, med undantag för 8 kap. 9 §, och i tillämplig lag om årsredovisning gäller även i fråga om likvidatorn, om inte annat följer av detta kapitel.” Aktiebolagslag (2005:551) 25 kap. 30 §

Eftersom bestämmelserna om styrelseledamöter gäller även för likvidatorn omfattas denne av det aktiebolagsrättsliga skadeståndsansvaret i 29 kap. 1 §, på samma grunder som en styrelseledamot.

”En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.” Aktiebolagslag (2005:551) 29 kap. 1 § första stycket

Det är den här kedjan — 25 kap. 30 § som gör styrelsereglerna tillämpliga, och 29 kap. 1 § som bär culpaansvaret — som gör att en likvidator som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget kan bli ersättningsskyldig. En försäljning klart under marknadsvärde är det typiska exemplet.

Frivillig eller framtvingad likvidation — samma avyttringsregler

En likvidation kan inledas på beslut av bolagsstämman.

”Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall gå i likvidation.” Aktiebolagslag (2005:551) 25 kap. 1 §

Den kan också beslutas mot bolagets vilja — av Bolagsverket eller allmän domstol på de grunder som anges i 25 kap. (bland annat vid brister som utebliven behörig styrelse eller årsredovisning, och vid kapitalbrist).

Distinktionen rör hur likvidationen inleds och vem som utser likvidatorn — inte försäljningsmekaniken. Reglerna om genomförandet, 35 § om att förvandla egendomen till pengar och 40 § om slutredovisning, gäller likadant oavsett grund. Avyttringsplikten och kravet på ett lämpligt försäljningssätt är alltså desamma i den frivilliga och den framtvingade likvidationen.

Vad som går att slå fast

• Likvidatorn ska förvandla bolagets egendom till pengar, i den utsträckning likvidationen kräver (35 §).
• Försäljning kan ske på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt — auktion är inte obligatorisk.
• Slutredovisningen med redovisningshandlingar för hela likvidationstiden granskas av revisorn (40 §).
• Likvidatorn träder i styrelsens ställe (30 §) och bär dess skadeståndsansvar (29 kap. 1 §).
• Reglerna om avyttring och redovisning är desamma i frivillig och framtvingad likvidation.

Härlett, inte utskrivet i 25 kap.:

• kravet att sälja till ett försvarbart pris — följer av ansvaret (30 § + 29 kap. 1 §) och likabehandlingsprincipen
• dokumentationen av en enskild försäljning — följer av redovisningsskyldigheten (40 § + 30 §)

En användbar kontrollfråga

I stället för ”sålde vi till rätt pris?” är den mer användbara frågan:

”Kan vi i slutredovisningen visa hur egendomen bjöds ut, vilka som kunde konkurrera om den, och varför det uppnådda priset var försvarbart?”

Budgiv utfärdar underlag över hur egendom bjudits ut. Vi tar inte ställning till om ett förfarande uppfyller lagens krav; den bedömningen görs av likvidatorn och prövas i sista hand av rätten. Denna sida beskriver gällande rätt på ett övergripande sätt och är inte juridisk rådgivning i ett enskilt ärende.